Han gör mig galen och idag är jag lycklig. Han ligger i mitt knä och snarkar, jag dricker vin och äter chips. Just här vill jag vara för alltid. De senaste 200 dagarna har jag känt saker jag inte trodde om mig själv, och som jag inte trodde om oss. Men jag minns att jag kände så första gången jag låg i hans armar, just här vill jag vara för alltid, och så känner jag just nu också. Jag är så pass kär att jag till och med bloggar om det.
Varje dag när han går ut genom dörren så gör det ont i mig, jag får fjärilar i magen när jag tänker på honom, jag känner mig som hemma i hans armar, jag känner mig trygg med min hand i hans, att få skapa vårt hem tillsammans är något jag knappt klarar av att vänta två månader till, han gör mig galen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar