Jag hade gjort mitt bästa, och det var jävligt bra! Jag hade blivit av med allt. Jag var fri. Jag var tom. Du var borta.
Jag minns dig i morgonljuset, den där omänskligt tidiga morgonen, när ingen var ute utom vi och en vilseledd cyklist som cyklade i sömnen mot en destination som cykeln själv fick bestämma.Jag minns vad jag gjorde, vad jag borde gjort.
Men det är läskigt hur allt arbeta kan försvinna på en sekund, hur lite som krävs. Läskigt. Vill ha kontrollen över mig själv. Släpp mig!
Who's laughing now?
Sv: Bara för att jag råkar vara en riktigt inteligent 15:åring måste du inte vara avundsjuk, lilla gumman ♥
SvaraRadera