Var det nu man skulle skriva något fint om livet?

Har fått små söta klagomål på att bloggen legat tyst och fin i bakgrunden den senaste tiden. Det reflekterar långt ifrån mig, tyst och fin i någon bakgrund har ni inte hittat mig. Inte alls. Har helt enkelt inte haft någon tid, ork eller inspiration att lämna ifrån mig några ord på denna sida. Men kanske skulle ta och ge det ett försök i alla fall.

Huvudet är fullt med ord, men ordning är inte ett av dem.

Precis släppt mig själv fri från stress, ångest, panik, trötthet och tusen andra känslor. Föreställningarna är över. Måste säga att jag känner en oerhörd tomhet och att säga att jag är splittrad är nog det lättaste sättet att beskriva det på, för jag förstår det verkligen inte. Men jag har haft så SJUKT ROLIGT! Får du någonsin chansen att vara med i en produktion, så ta den! För känslan av att få stå på sen, med adrenalinet sprudlande, gemenskapen stärkande och energin obegränsad, DEN ÄR OBESKRIVLIGT UNDERBAR!

 

 Funderar lite på om man skulle haka på den där listan som sprider sig över alla bloggar överallt, bara för att faktiskt ha en anledning att skriva varje dag. Får se hur det blir.

Juste, Louise är en söt tjej!