Jag håller just nu på med de sista delarna av den värsta kursen i mitt liv, Svenska B. På min skola läser man den i 2 år istället för ett som alla andra. Det betyder inte att vi får mindre att göra på mer tid, för våra lärare lägger bara på mer och mer och mer varje år. När jag kom tillbaka efter sommaren fick jag höra att vi skulle trycka ihop resten av kursen på ett halvår istället för ett år. Att läsa en kurs, som tidigare varit dubbelt så mycket som alla andra kurser, dubbelt så fort kändes inte så lockande. Det var bara att bita i det sura äpplet. Att jag sen vid jul skulle ha så många tunga prov, böcker och uppsatser liggandes på mina axlar hade jag ingen aning om. Ingenting hade blivit förkortat eller borttaget, vi hade bara mindre tid att lära oss allt på.
Efter många samtal, argumentationer, lusläsning av kursmål, samtal med rektor och ännu mer argumentationer kommer jag nu kunna gå på jullov och vara klar med den kursen. Det känns helt ofattbart. Jag kan knappt greppa det.
Jag har haft en grym rehabiliteringshelg med min familj mot stress och på torsdag ska jag till läkaren och de ska tala om för om det är magkatarr som terroriserat min mage sen juni eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar